Lite om oss

Här bor vi!

Så här ser det ut! Lockefalan i vinterskrud med flocken väntande på "signal" att få kasta sig ut i snömassorna!

Som sagt,här bor vi nu. Äntligen efter drygt 2 års letande,fann vi vad vi sökte,en röd liten stuga långt ute i skogen. Mycket lugnt och fridfullt,underbart för vovvarna som kan rusa av sig ordentligt.
Lockefalan,som stället heter,ligger ändå bara 16 km från staden Falköping och det är inte mer än 6 km in till samhället Vartofta.
Här stortrivs vi,jag,alla vovvar och kissekatt. Massor av stora ytor för jyckarna att springa runt på,bra jaktmarker för kisse,skog och sjö för promenad och bad. Och många,långa promenader blir det,skogarna är dessutom suveräna till spårträning,vilket uppskattas enormt av flocken.
Alla vi i flocken lever och bor tillsammans,dag som natt,inne som ute. Jag älskar att ha mina fyrbenta vänner omkring mig så mycket som möjligt och har väl aldrig sett det som ett problem att ha flera vovvar att"hoppa"över inomhus. Hinderbana är nyttigt! Och när jag är på jobbet har dom sina hundgårdar och rasthage med tillhörande hus att vistas i.
Min leonbergertid började av en tillfällighet,efter att ha haft diverse andra raser,just då schäfer. Jag fick en förfrågan om att ta hand om en tik som inte längre kunde stanna hos sina ägare p.g.a vissa omständigheter. Därför kom världens underbaraste Thelma,urmodern för min avel,in i mitt liv. Jag fullkomligt älskade denna mysiga vovve från första stund och det visade sig gå jättebra med allting! Hon fann sig väl tillrätta med oss andra och jag lovade henne att hon aldrig mer skulle behöva flytta igen.
Se´n gick det ju som det gick,klart lilla Thelma skulle ha små valpisar,jag som aldrig tänkt i dom banorna! Tack och lov att jag gjorde det då,det har skänkt mig så otroligt mycket mer här i livet. Och efter det var jag ju fast,både för rasen och för fortsatt avel med allt vad det innebär runt omkring. Har heller aldrig ångrat mig,tvärtom önskat att jag börjat mycket tidigare.
Leonbergern är en underbar vovve och livskamrat,med så sköna,speciella egenheter och drag och jag är mycket lycklig idag över att få dela deras liv och vistas med denna ras.
Lilla älskade Thelma,som ju drog in mig i det här,blev 11,5 år och var frisk och pigg ända in i det sista. Hon var,och är,en älskad och fortfarande mycket saknad vovve se´n hon"gick vidare"hösten 2009. Och alla vi här nere går vidare med spänning och nyfikenhet på framtiden!
Alla vi i "flocken"!